Anton Svensson ur BT 2/96
	Anton Svensson räddar dagen
	Egil Wang
	De fyra i Anton Svenssons lag hade fått komma till Stockholm för att möta ett av de verkliga expertlagen och de var sannerligen inte höga i hatten, när de efter första halvlek samlades för att diskutera spelen. De hade verkligen blivit slaktade. De hade ingenting att komma med mot stockholmarnas precisa bud och metodiska spel. Att det fanns en hel del fler åskådare än de var vana vid, gjorde inte saken bättre, speciellt därför att det föreföll som om publiken enbart bestod av experter, som ideligen skakade på huvudet och rynkade på näsan åt det primitiva hjälplösa spel Anton Svenssons lag visade upp. Det var nog inte annat att göra än att genomlida andra halvlek och därefter resa hem så diskret som möjligt. Anton Svensson själv hade inte varit till sin fördel i första halvlek men hans tid skulle komma. Redan på första brickan i andra halvlek opererade han i gammal god stil:

		A 7 5 9 Q 6 5 A K J 8 5 2
	K 9 J T 8 6 7 2 T 9 7 4 3		J T 8 A K 7 4 K T 9 4 3 Q
		Q 6 4 3 2 Q 5 3 2 A J 8 6

Den gode Anton hade som Syd hissat upp sig i 4 och Väst spelade ut klöver. Bordets kung vann sticket och Anton tyckte att det såg ut som om han behövde stjäla lite hjärter, så han spelade hjärternian från bordet. Öst ingrep med kungen och vände med spader för att ta bort stöldmöjligheterna. Själv lade Anton lågt, Väst nöjde sig med nian och Anton kommenderade på bordets femma. Han kom strax underfund med hur klumpigt han burit sig åt. Vad hade han egentligen tänkt på, att ge motståndarna för en nia i trumf? Det skulle han säkert få äta upp. Han fick emellertid inte sitta länge i sina trista tankar, ty Väst fortsatte omedelbart med ruter. Öst kostade på sig nian och Anton fick för knekten. Anton fick för sig att han skulle trumfa ut och fortsatte med spader till esset men därefter blev han fundersam. Det gick ju inte an att trumfa ut, för hur skulle han i så fall bli av med sina förlorare i de röda färgerna.. Klövern såg emellertid användbar ut. Alltså klöveress. Att Öst stal förbigick Anton totalt. Han sakade hjärtertrean och la ner sitt kort som vunnet stick. Nord påpekade omgående att Öst vunnit sticket och därmed blev Anton gråtfärdig. Han tänkte sig nog att få förlåtelse för den där spadernian för en stund sedan, när det visade sig att kungen föll på esset, men att låta Öst alldeles i onödan få för en trumf, det skulle han nog få veta av. Öst satt och funderade en stund och Anton trodde knappt sina öron; - Det var verkligen elegant spelat! Anton förstod naturligtvis ingenting men det gjorde inget, för att han ingenting begrep inte de andra Så här hade situationen blivit:

		7 --- Q 6 J 8 5 2
	--- T 8 6 2 9 7 4		--- A 7 4 K T 4 3 ---
		Q 6 4 Q 5 A 8 ---

Öst var fullt medveten om att han blivit inpetad och att vad han än vände med skulle ge en favör. Han gav slaget i det närmaste förlorat och vände med hjärteress. Inte ens Anton kunde nu komma på villospår och resten var hans. Följande bricka var heller inte dum:

		6 2 J 8 6 2 A 6 K T 9 6 2
	9 7 4 A Q T 4 Q J T 8 3 4		K T 8 3 K 9 5 9 4 J 8 5 3
		A Q J 5 7 3 K 7 5 2 A Q 7

Anton öppnade med 1 sang och Nord såg chansen. Spelet nyss visade att Anton nu började komma i form och då gällde det att utnyttja möjligheterna - 3 sang och pass runt. Väst startade med ruterdam och Anton tog på egen hand. Så kom ess och dam i klöver. Anton blev mycket ledsen, när Väst inte kunde bekänna och kom underfund med att Öst så småningom skulle ha ett klöverstick. Anton kom ett helt stick före i sin tankegång och begärde klöverkung från bordet. Nord tittade på honom med förvånad blick och Anton blev alldeles kall när han förstod hur galet han gjort. Han visste inte vad han skulle hitta på. - Nej, du får allt spela på, sa Nord, när det började dra ut på tiden. Anton fortsatte. I brist på annat slog han en spadermask och var inne på egen hand igen. Det fanns ingenting lockande Anton kunde spela från egen hand och därför bestämde han sig så småningom för klöver. Det fanns inte mycket annat att göra än att bita i det sura äpplet. Öst kom in och vände med låg hjärter. Som det råkade sitta kunde försvaret inte ta mer än tre hjärterstick förrän bordet måste spelas in på ruteress. Anton var inte sen att inkassera sina klöverstick och när det var gjort slog han en ny spadermask. Därefter hade Anton bara spaderess kvar och det kunde han inte undgå att få för. Anton hoppades att han skulle slippa att få höra om sitt slarv att sticka klöverdamen med kungen, eftersom han ju i alla fall fick hem spelet. Till sin stora förvåning fick han emellertid en mängd beröm för just den manövern. det var bara Anton som i praktiskt spel kunde se att man måste utnyttja både klöver- och ruteringången till bordet för att kunna slå de båda maskarna i spader och att den tredje klövern lika gärna kunde spelas från egen hand, när Öst under alla förhållanden skulle ha ett klöverstick med. Hade Anton inte varit så föreutseende, hade spelet inte haft en chans. ”Flott spelat, Svensson”, kunde stockholmarna i kraft av sitt stora försprång kosta på sig. Anton förstod efter vanligheten vad det rörde sig om, men tyckte alla att det var bra, så var det väl det.

Till nästa sida

Läs andra artiklar