Tillbaka

Anton Svensson ur BT 2/96, sid 2
Den bricka som följde tillhörde också den flygande starten:

A T 7 4
A K 8 6 5
5 3
6 2
K J 9 6 2
9
8
K T 9 8 4 3
8
J T 7 4 2
J 9 7
A J 7 5
Q 5 3
Q 3
A K Q T 6 4 2
Q
 

 

 

 

 

 

 

 

Nord öppnade budgivningen med 1 och Anton klämde i med 4 sang. Nord visade sina tre ess med 5. Att Nord hade tre ess passade Anton precis. 6 sang kunde vara lagom och det var vad Anton bjöd.
Väst tyckte att klövertian var ett bra utspel och Anton bleknade när han fick se bordet. Var fanns det där klöveresset Nord hade lovat? Att Anton med sina direkta 4 sang fastställde Nords hjärter som trumf och att hjärterkung därmed blev ett ess, det låg bortom Antons horisont. Det här var ju rena katastrofen och naturligtvis skulle han få skulden, trots att det egentligen var Nord som hade narrats om det där klöveresset som inte fanns, det kände Anton på sig.
Medan han satt där i sina dystra tankar, hade Öst sina problem. Anton hade förstås både kung och dam i klöver, ansåg han, och att låta Anton få två klöverstick godspelade med ens, tilltalade inte Öst som efter moget övervägande nöjde sig med klöverfemman.
- Vad i all världen är detta, tänkte Anton förvirrat, när han fick för sin klöverdam singel. Det var nog lugnast att skynda sig med höga kort, för inte skulle väl Öst-Väst vara så snälla, att klöversexan också gav ett stick. Anton började uppifrån och tog för spaderess men tyckte sedan att rutern var en bra färg. Det var den också, för när den var på upphällningen, satt Öst kvar med knekt fjärde i hjärter och klöveress. Han måste kasta ett av dessa kort och eftersom han fortfarande var övertygad om att Anton hade klöverkung, återstod som enda chans att Väst hade hjärterdam. Följaktligen sakade han en hjärter och Anton fann så småningom att ingen kunde sticka hjärteråttan i sista stick.
Öst och Väst höll en liten palaver angående motspel efteråt. Nord sken som en sol och det syntes på långa vägar på honom att han var mycket nöjd med både tillvaron och Anton.
Buren på optimismens vingar klarade sig Anton också igenom nästa bricka med flaggan i topp.

8
Q 6
A 7 6 4 2
A Q T 7 6
A Q J 2
A J T 8 4 2
K
4 3
K T 9 7 4 3
7
T 9 8
9 8 2
6 5
K 9 5 3
Q J 5 3
K J 5
 

 

 

 

 

 

 

 

Väst öppnade med 1 och Nord kom in med 2. Anton föreslog 2 sang och Nord var inte nödbedd - 3 sang.
Väst drömde inte om vad ett spaderutspel skulle bära i sitt sköte, så han startade med hjärterknekt. Anton tyckte att hjärterdam var ett passande kort och det fick han för. Hade Anton varit övernaturlig, skulle han nu fortsatt med ruteress och kammat hem elva stick, men så skicklig är han faktiskt inte. Han gick till egen hand på klöver och spelade ruterdam…Västs singelkung kom på och bordets ess vann. Anton gick tillbaka till egen hand på ruterknekt och när det visade sig att färgen inte satt så bra som den borde ha gjort, spelade Anton klöver för allt vad han var värd. När klövern hade tagit slut, var ställningen:

8
6
7 6 4
---
A Q J
A T
---
---
K T 9 7
7
T
---
6
K 9 5
5
---
 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anton spejade febrilt efter det nionde sticket.
- Spader får jag i alla fall inte spela, mumlade han, men han mumlade ”spader” så högt att Nord fick tag i spaderåttan. Västs knekt vann sticket och Väst ansåg det vara ganska egalt vad han fortsatte med, eftersom han ändå måste ge en favör. Han tog den lilla chansen, att Anton bjudit sang på kung andra i hjärter, tog ut hjärteress och fortsatte med hjärtertian. Därmed fick Anton t o m ett överspel. Öst-Väst råkade riktigt i luven på varandra för att 3 sang fått gå hem och inte blev de på bättre humör, när de kom underfund med att de hade 4
i sina kort.
Vid det andra bordet hade man spelat ganska raskt och var färdiga en god stund, innan Anton klarat av sitt. Hans lagkamrater kastade ett getöga på Antons lista. Det var fasligt så mycket siffror det stod i Nord-Syds kolumn! Någon chans att vinna matchen fanns förstås inte trots att det hade gått lyckligt på de båda sista brickorna, men det skulle tydligen i alla fall inte bli frågan om ren utklassning som det såg ut i halvtid. Lagkamraterna gjorde emellertid upp räkningen utan Anton, som inte sagt sitt sista ord.
Det näst sista spelet var detta:


Till nästa sida Läs andra artiklar