Analys ur BT 2/97
Hur bra ska en utgång vara?
Björn Åström
Du spelar fyrmanna. Du vet sedan gammalt att för att det ska löna sig att bjuda en utgång i ozon bör den vara knappt 50%-ig, medan en zonutgång bara behöver ha knappt 40% hemgångschans. Orsaken till skillnaden är givetvis den högre utgångsbonusen i zonen.
Om vi räknar på zonutgången ser matematiken något förenklad ut så här:
Vi antar att det handlar om den vanligaste utgången - 3 sang. Du bjuder 3 sang och fienden stannar i delkontrakt. Hemgångschansen är 40%. Det betyder att du i 40% av fallen vinner 600-150 = 450 (10 imp), medan du i 60% av fallen förlorar 120 + 100 = 220 (6 imp). 40% * 610 imp = 4,0 medan 60% * 6 imp = 3,6. Du tjänar alltså på att bjuda utgång i detta fall.
Men stämmer dessa procenttal verkligen?
Svaret är nej! Det finns en grundläggande hake i hela resonemanget, nämligen att man glömmer bort att jämföra utgången med det verkliga alternativet. Jag ska visa vad jag menar med några exempel.

Exempel 1
Du kommer till jämförelsen efter en fyrmannamatch. Det har inte gått särskilt bra, mest beroende på att motståndarna haft en himla tur. På en bricka bjöd dom t ex en tresangare som hängde dels på klövermasken, dels på att någon färg skulle sitta 4-4 och lite annat smått och gott. Det var bara 20% hemgångschans i tresangaren visade det sig. Typisk otur alltså. Eller?
Det är inte säkert att det är otur. Innan man kan svara på den frågan måste man undersöka vilket alternativet till 3 sang är. Det visade sig då att ditt lag spelat 3 som hängde på samma klövermask, men inget mer. I praktiken var det svårt att i budgivningen stanna lägre än 3.
Låt oss jämföra det troliga poängutfallet av de verkliga alternativen. Fortfarande något förenklad ser matematiken ut så här:
Motståndarna vinner 600 - 110 = 490 (10 imp) i 20% av fallen, de förlorar 110 + 100 = 210 (5 imp) i 30% av fallen, medan i 50% av fallen blir det en likabricka! 20% * 10 imp = 2,0 jämfört med 30% * 5 imp = 1,5.

Slutsats: Motståndarna hade inte alls tur när de bjöd den dåliga 3 sangaren, trots att det bara var 20% hemgångschans. De tog en sund och lönsam chans när de bjöd utgången eftersom alternativet var 3, som bara var 50%-igt!

Exempel 2
Vi har två jämna händer och c:a 23-24 hp tillsammans. Det brukar vara lite i underkant för att bjuda 3 sang, men ibland går det naturligtvis bra. Låt oss anta att vi får 9 stick i 30% av fallen, 8 stick i 40% av fallen och 7 stick i 30% av fallen, beroende på hur motståndarnas kort är fördelade.
Antag först att vi stannar i 1 sang. Det betyder att vi får in 150 i 30% av fallen, 120 i 40% av fallen och 90 i 30%. I genomsnitt blir det 120 (150*30% + 120*40% + 90*30%).
Antag sedan att vi bjuder 1 sang - 2 sang - pass och således stannar i 2 sang. Vad blir det förväntade poängutfallet då? Jo, det blir 150*30% + 120*40% - 100*30%), vilket blir 63 dvs bara hälften så bra som att stanna i 1 sang.
Antag slutligen att vi bjuder 1 sang - 2 sang - 3 sang. Då får vi in 600 i 30% av fallen, -100 i 40% och -200 i 30%. Det förväntade värdet av denna operation blir 80 i vårt exempel. Om vi ändrar procentsatserna blir naturligtvis de förväntade värdena annorlunda. Men man kan ändå dra några mycket tydliga slutsatser av detta exempel.
Slutsats: Om man väljer att bjuda 1 sang - 2 sang, skall det mycket till för att det ska vara rätt att passa. Eftersom även
2 sang kan gå bet är det mycket att vinna på att höja till
3 sang. Utgången kan vara betydligt sämre än 50% i ozon respektive 40% i zon för att vara värd att bjudas. Orsaken är naturligtvis att 2 sang är så pass oattraktivt.

Strategier i budgivningen
Man diskuterar ibland vilken av följande allmänna strategier som är mest lönsam.
1. Man ska ha sunda utgångsinviter och hårda pålägg eller
2. Man ska ha hårda inviter och sunda pålägg.

Slutsatsen är mycket enkel: Strategi 1 är helt överlägsen. De båda exemplen ovan belyser detta tydligt.

Inviter
Jag tror till och med att det är vettigt att verkligen ställa frågan på sin spets: Lönar det sig att överhuvudtaget ha några utgångsinviter? Eftersom en invit i allmänhet leder till tricknivån just under utgång (2 sang i stället för 3 sang och 3hö i stället för 4hö) så lönar det sig ”nästan alltid” Att höja till utgång. Det är ett mycket litet intervall där det är rätt att passa och kan man verkligen gaffla in det intervallet med någon säkerhet i budgivningen?

Slam eller inte
De här principerna blir naturligtvis ännu mer dramatiska när vi talar om 4-läget, 5-läget och 6-läget och högfärg eller sang ska spelas. Det är givetvis mycket ogynnsamt att stanna just på
5-läget. Man ska därför ha följande allmänna strategier när det gäller slambudgivning:
Beslutet att spela slam eller inte slam ska fattas redan på 4-läget. Tror man att det är långt till slam ska man stanna redan på 4-läget och ge upp slamchansen.
5-läget ska bara användas för att kolla om t ex tillräckligt antal ess finns eller att alla kontroller finns. Blir svaret på dessa frågor jag bjuds slam. Beslutat att spela slam är nämligen redan fattat om kontrollerna räcker till.
Om man riskerar att bli ”hängande” på 5-läget och kontrollerna räcker till så lönar det sig att höja till slam, även om slammen är något sämre än vad som normalt sett är tillrådligt. Det är samma principer som gäller för buden strax under utgång.

Slutord
Lärdomen av denna artikel är alltså:
När du bedömer hur goda odds en utgång eller en slam måste ha för att vara värd att bjudas måste du jämföra med det verkliga alternativet! De vanliga gamla tumreglerna ger inte rätt svar i den verkliga situationen, utan är en typisk skrivbordsprodukt.


Läs fler artiklar Björn Åström