|
- Son av sandstrand, skrek Zia. Spelade du verkligen så?
 Nej, sa jag, handen är påhittad.
- Värd att lägga på minnet, sa han.
Mollos menageri
Det finns väl ingen som inte är förtjust i Victor Mollos sätt att skriva om bridge.
Kaninen, Ugglan och Pingvinen tillsammans med de andra har alla sina personliga drag och brister, precis som i verkliga livet.
Dubbelt roligt är det, när man är på just en sådan klubb som Mollo beskriver. Spelarna bjuder varandra på drinkar kors och tvärs, och några står alltid i baren och diskuterar givar.
Mollo spelade mycket på S:t James , som min klubb hette innan den bytte adress, och de som kände honom påstår bestämt, att alla figurer är tagna ur verkligheten med en klockren beskrivning av personligheten, men med helt motsatt utseende.
Om Kaninen t ex sägs vara liten och tanig, så var den verkliga förebilden antagligen stor och tjock. Men med den usla spelkvalitén, nervositeten och otroliga turen, visste alla vem det var ändå.
Några av figurerna spelar än idag, och ibland tycker jag mig se helt klart vem som är vem. Det finns bara så väldigt många kaniner!
Usla analyser
Den enda gång som jag skrattat rätt ut över en bridgebok, var när jag fick tag på en som min sambo släpat hem.
Den heter ”One trick short” av den helt okände P S N Sarma, som tydligen skriver om bridge i tidningen ”Hindu” i Indien.
Sarma har sammanställt 110 givar med något tekniskt problem i spelföringen, av vilka ingen är speciellt svår. Men hans analyser!
Jisses, man inser snart att Sarma inte vet vidare mycket om bridge, ty ungefär 20 procent av givarna är helt misshandlade.
Exempel: |
|
, Nord bjuder positiva 3
, jag 4
