Victor Mollo's menageri ur BT 2/97
	Kalle gör myteri
	Victor Mollo
	- Jag vet att vi hade de blå, jag försäkrar. Det var ju jag som fick välja dem, och jag hade mina skäl. Det betyder otur att byta lek mitt i en robber. Det låg något bönfallande i Kalle Kanins röst, men Vänliga Viktor, hans partner, fortsatte oberörd att ge de röda korten. Kalle föreföll att vara verkligt upprörd. Hans händer skakade och några svettdroppar pärlade på hans panna. Ingen brydde sig emellertid om honom. Valle Valross försökte rekapitulera en tråkig händelse han råkat ut för tidigare på kvällen. Professor emeritus i ordklyveri lyssnade inte på någon. Han var alltför djupt engagerad i att hata Vänliga Viktor. - Sluta ge, bad Kalle. Jag har haft medvind hela dagen. Nu kommer allt att gå på tok, varenda mask, vartenda kort, snälla du… Det var redan för sent. Vänliga Viktor hade givit färdigt. Han fäste sitt öga på gardenian i partnerns knapphål och konstaterade: - Jag betvivlar inte att du haft tur, och jag känner ingen som behöver det bättre än du. Bäst vore emellertid om du intresserade dig mer för kortens bildsida än deras baksida, såvida förstås inte du tycker att båda sidorna ser likadana ut. I spader! Kalle kunde inte göra annat än att acceptera situationen, men det var så meningslöst att så här alldeles i onödan sätta sig med otur. Han mindes alltför väl horoskopet i morgontidningen. För sitt inre öga såg han klart och tydligt varje ord: ”Jungfrun: 22 augusti - 22 september. Gör inga förändringar. Var försiktig med dina medarbetare. Efter mörkrets inbrott kan ting verka annorlunda än de i själva verket är. Lyckofärg, blå. Lyckoblomma, gardenia. ” Efter att ha givit upp allt hopp om att finna åhörare till sin sorgliga historia, passade Valle Valross. Eftersom han var en omsorgsfull natur, sorterade han sina kort och studerade dem noggrant. Jag har aldrig sett Kalle Kanin se så ilsken ut. Vänliga Viktor var ju en verkligt god spelare och ingen kunde förneka hans rätt att vara oförskämd, men det fanns inget försvar för att han skulle byta lek. Det hade ingenting med skicklighet att göra. Kalle lättade sitt hjärta för mig långt efteråt. Vid detta tillfälle sade han inte mer än ”3 sang”. Och när han gjorde detta såg han sig triumferande runt om bordet. Vänliga Viktors smala ögon smalnade ännu mer. Professor emeritus i ordklyveri blickade bakom sin pincené. Till och med Valle Valross såg mindre frånvarande ut än vanligt. Det var ju en oskriven lag att Kalle inte fick ta risken att bli spelförare genom att bjuda sang. Att göra detta frivilligt utan att på minsta sätt försöka få kontraktet i Viktors säkra händer, var faktiskt rena trotset. Jag satt mellan Viktor och Valle. De båda händer jag såg var dessa:

	Nord giv, ingen i zonen
		A J 9 4 3 2 A K 5 3 K J 9
			Q T 8 J T A Q 6 2 8 4 3 2

Syd Väst Nord Öst Kalle Professorn Viktor Valle 1 pass 3NT pass pass pass           Jag trodde att Viktor skulle bjuda 4 på Kalles 3 sang, men efter att ha stirrat en stund på sin partner kom Viktor på bättre tankar. Kalle var uppenbarligen på uselt humör och det skulle inte förvåna om han bjöd sang i evigheter som ren hämnd. Vänliga Viktor fnös och passade. Professorn spelade ut en låg ruter, och Kalle slängde fram rutersjuan från egen hand. - Bordet skall spela på, ropade alla i korus. - Spelar det någon roll? undrade Kalle bittert . Vartenda kort måste bli fel i alla fall, så oroa er inte. När det visade sig att Valle Valross hade ess-dam bakom bordets kung-knekt, föreföll Kalle vara högst belåten. Hans mörka profetior höll på att gå i uppfyllelse. Försvaret fortsatte med ruter, och det visade sig att Professorn spelat ut från tian fjärde Efter att ha bekänt i de tre första ronderna sakade Kalle en klöver från egen hand. Bordet fick saka två spader. Efter att ha vunnit det fjärde rutersticket vände Professorn med spadersju. Kalle prövade med bordets knekt och stack Valles dam med kungen. Kalle nickade mot sig själv och föreföll trivas med sin otur. Två gånger spelade han hjärter från fel hand, men det blev i alla fall så att han vann de tre följande sticken med ess, kung och dam i hjärter. I tredje hjärterronden skilde sig Valle från klövertvå och Kalle log skadeglatt. Hur kunde hjärtern gå igenom, föreföll han säga till sig själv, när lekarna bytts så brutalt? Ännu en gång försökte Kalle spela från fel hand, men Vänliga Viktor var som en reptil snabbt framme med sin penna och hindrade Kalle från att få tag på klövernian. - Det gör ingen skillnad, konstaterade Kalle bittert. Det är i alla fall ingen mask som går. På Kalles klöveress bekände Professorn med tian. På kungen bekände han med damen. Kalle gav ifrån sig en dov suck av lättnad blandad med en aning bitterhet. Han tog för klöverknekt och slängde sina två sista klöver på bordet. Hela kortsitsen var denna:

	Nord giv, ingen i zonen
		A J 9 4 3 2 A K 5 3 K J 9
	7 6 5 9 8 6 2 T 5 4 3 Q T		Q T 8 J T A Q 6 2 8 4 3 2
		K Q 7 4 9 8 7 A K J 7 6 5

- Här har ni, utropade han triumferande, två straff, men vill ni vara vänliga att lägga märke till att vartenda kort satt fel. E-D i ruter satt efter K-kn. Båda svarta damerna satt bakom knektarna och hjärtern gick naturligtvis inte igenom. Det är bara att konstatera faktum och… - Spar dina olyckskväden, avbröt Vänliga Viktor. Du gick ju hem. Det finns inga klöver kvar ute. Valle sakade ju en klöverhacka, och eftersom ingen kan sticka dina båda sista kort, kan du inte undgå att få dina nio stick, inte ens fastän du spelade med röd lek. - 4 är alltid hemma, sade någon. Oskar Uggla   - En konstig giv, tyckte Ugglan Oskar, ordinarie bisittare på Griffins. Om hjärtern behandlas korrekt, är Öst faktiskt skvisad, men eftersom spelföraren inte vet hur det sitter, slår han klövermasken och går bet. För att klara fel kontrakt måste spelföraren felbehandla två färger, och resultatet blir att han klarar sig med en pseudoskvis istället för en äkta skvis. Två negationer tar ut varandra och två fel tar också ut varandra så att resultatet blir rätt. - Jag tror för min del, sade Pelle Pingvin, ordinarie bisittare på Unicorn, att ingen annan än Kalle skulle ha lyckats spela hem den här 3-sangaren. Eller kommit i 3 sang, tillade Oskar. - Nej, nej, sade Kalle blygsamt och sänkte sina långa ögonfransar. Hans allmänna uppsyn avslöjade emellertid för hela världen hur nöjd han var att få höra detta smicker. Kalle hade ännu ett skäl att vara belåten. Ingen hade lagt märke till hur han smusslat över den röda leken till Valle Valross, som nu var i färd med att ge för nästa giv.

Till nästa sida

Läs andra artiklar