Victor Mollo's menageri ur BT 2/97 sid 2
	Väst öppnade med 1. Kalle kom in med 3, som Professorn prompt dubblade. Jag flyttade över till platsen mellan Nord och Väst, där jag kunde se:

	Öst giv, Nord-Syd i zonen
		Q 8 7 Q 6 5 4 3 2 J 9 8 7
	A J J T 9 2 A K Q 3 4 3 2

Man kunde knappast kritisera Professorn för hans dubbling, speciellt inte med hänsyn till zonförhållandena. Alla tvivel om att han kanske haft för brått med sin dubbling försvann emellertid snabbt i och med att Vänliga Viktor med bestämd röst bjöd 3 sang. Två oerfarna åskådare var uppenbarligen högst skakade. De kände inte Vänliga Viktor. Väl förtrogen med Viktors metoder var jag ganska säker på vad han hade i sinnet. Det föreföll troligt att Valle hade högst singelspader. Med en svitad hand skulle Valle mycket väl kunna tänkas bjuda ännu en gång och allt skulle vara gott och väl. Även om den absurde Valle skulle komma på idén att dubbla, skulle Viktor säkert klara hem fler stick i sang än Kalle kunde hoppas på i vilket annat kontrakt som helst. I en kritisk situation måste man ta risker, och Viktor visste precis när och hur han skulle ta dem. Oftast kom han ner på fötterna. Inte den här gången. Valle Valross dubblade och det lät som ett tordön. Men sedan kom det omöjliga. Kalle räddade Viktor! Precis som om det vore den naturligaste sak i världen, bjöd Kalle 4. Detta var något som saknade motstycke. Från att ha varit olydig hade Kalle övergått till rent myteri. Jag tittade på Kalle. Hans ansikte blossade och håret hade fallit ned över pannan. Det fanns en vild blick i hans ögon och hans näsborrar skalv. Pelle Pingvins ord ”Ingen annan än Kalle kunde ha spelat hem det spelet”, blandade sig med ångor av ”Sherry Brandy” och tumlade om i den stackars Kalles huvud. Professorn dubblade med ett segervisst flin och gjorde sig redo för massakern. Vänliga Viktor grymtade, skar tänder och passade. Vad kunde man göra åt en partner som mist allt förnuft? Utspelet blev ruterkung. Efter en titt på bordet, bestämde sig Professorn för att ta bort bordets stölder, varför han tog ut spaderess, då Valle med ett skri av smärta måste bekänna med kungen Det började se ut som om Kalle skulle kunna klara sig undan med bara 500 eller i värsta fall 800. Jag reste på mig för att ta en titt på alla händerna. Hela given var denna:

	Öst giv, Nord-Syd i zonen
		Q 8 7 Q 6 5 4 3 2 J 9 8 7
	A J J T 9 2 A K Q 3 4 3 2		K A 8 7 6 5 4 A K Q T 6 5
		T 9 6 5 4 3 2 K 8 7 J T 9 ---

Med en harmsen blick på partnern fortsatte Professorn med trumfknekten. Kalle kom in på bordets dam och prövade med hjärter som gick till Valles singeless. Klöverkung följde och Kalle stal. Kaller stal så en ruter på bordet och återvände till egen hand på hjärterkung, varefter han tog för sina trumf en efter en. Vartefter spelet fortskred blev Professorns blick bakom pincenén allt vildare. När Kalle vred på skruven för sista gången, satt Professorn illa till. Vad skulle han lägga på sista trumfen?

	Öst giv, Nord-Syd i zonen
		--- Q 6 5 --- ---
	--- J T A ---		--- --- 8 A Q
		2 8 J ---

Ingen kunde vara mer förvånad än Kalle, när han fann att bordets hjärterhacka gav ett stick. Han nickade vänligt mot Professorn. Ingen visste ju bättre än Kalle vilken otur man kunde ha när det gällde att saka. Det var verkligen roligt att för en gångs skull inte vara den som sakade galet, och han kände sig högst tillfredsställd. - Jag hatar såna här snäva dubblingar, skränade Valle. Vi hade 31 poäng och tre tior. Naturligtvis kunde vi själva gjort utgång eller… - Eller t o m en storslam i ruter, klöver eller sang, avbröt Vänliga Viktor med ett flin. Han räknade ut vinsten och var sig själv igen. - Du måste i alla fall erkänna, kära Valle, fortsatte han och vände sig mot Valle med en illvillig blick, att det var mina 3 sang som lurade dig så totalt. Haha! - Naturligtvis, tillade han och vände sig mot Professorn, skulle jag själv ha tagit bort med 4, om inte min partner redan gjort det. Så var det med det, Professorn, din tur kommer nog - en dag - kanske. Haha! Professorn blängde på sin antagonist, fnös och viftade avvärjande. Humöret blev bättre, när han fann att Viktor och Kalle dragit att spela ihop ännu en gång. Han hade en bestämd känsla av att något fruktansvärt skulle hända motståndarna, och när Kalle beställde in ännu en ”Sherry Brandy”, sträckte Professorn på sig i angenäm förväntan. Det låg ett löfte om katastrof i luften.

Till nästa sida

Läs fler artiklar