Victor Mollo's menageri ur BT 2/97 sid 3
	Jag satte mig bakom Kalle. Fylld av lycka över de oväntade framgångarna skålade Kalle glatt med sig själv, och han var otvivelaktigt det i särklass bästa objektet för ett beskådande denna kväll. Kalle plockade upp: ---  9 4 3 2  K Q J T 9 2  K J 5 Valle hade givit och öppnade med 1. Kalles händer skakade en smula, och jag kunde spåra en extatisk blick, när han bjöd 1. För andra gången under vår långa bekantskap hade Kalle bjudit psykiskt. Djävulen hade flugit i Kalle denna kväll. Provocerad av Viktor, smickrad av Ugglan Oskar och Pelle Pingvin, befriad från alla komplex med ”Sherry Brandy”, hade Kalle släppt sig lös. Men det varade inte länge. 2 från Professorn bakom honom återförde honom snabbt till den grymma verkligheten. Att en motståndare skulle bjuda hans flyktfärg var illa nog, men ännu värre var det som följde. Vänliga Viktor bjöd 3. Det föreföll som om alla skulle bjuda ruter utom den stackars Kalle som var rätt innehavare av färgen. Kalle nyktrade till i all hast och när Valle passade, gjorde han det också. Det var oanständigt att passa, men vad hade han för alternativ? Med en triumferande glimt i ögonen dubblade Professorn. Han befann sig onekligen i överläge, men han hade inte utnyttjat sitt övertag på rätt sätt och Vänliga Viktor lät honom veta det. Med en anklagande blick mot partnern och med ett elakt fnys åt Professorn, bjöd han ett bestämt 6. Valle Valross räknade sina poäng och dubblade. Kalle Kanin fann sig i det oundvikliga och passade med sänkt huvud. Aldrig, aldrig någonsin, svor han för sig själv, skulle han bjuda psykiskt någon mer gång. Han var beredd att svälja sin beska medicin, ända tills Vänliga Viktor redubblade med ett rytande. Detta var ner än kött och blod kunde tåla. - Skulle du vilja sätta dig att spela 6 dubblade spader med renons i trumf, frågade han mig efteråt. Nej, det skulle du inte. Och ännu mindre när det är redubblat. Naturligtvis hade Kalle alldeles rätt. Inte tu tal om den saken. Som sagt, Kalle hade nyktrat till, men vad kunde en fullt nykter Kalle göra åt den situation han hade hamnat i? 6 sang resulterade säkert i rena katastrofen. 7 kunde så lätt missförstås. Det fanns ett enda flyktbud från 6 redubblade spader, bara ett som inte kunde missförstås och det var 7! Med darr på rösten var detta vad Kalle bjöd. Professorn dubblade. Vad Vänliga Viktor sade kan inte återges i tryck. Budgivningen hade alltså gått på följande sätt: Syd Väst Nord Öst Kalle Professorn Viktor Valle 1 1 2 3 pass pass D 6 D pass pass RD pass 7 D pass pass pass                 Professor emeritus spelade ut spadertvå. Hela kortsitsen var den här:

		A K Q J 9 8 7 6 5 --- A 4 3 2
	T 4 3 2 --- A 8 7 6 5 4 3 7 6		8 7 6 5 A K Q J T --- Q T 9 8
		--- 9 4 3 2 K Q J T 9 2 K J 5

Kalle drog ut trumfen och sakade från egna handen sina fyra lägsta kort, fyran, trean, tvåan i hjärter och tvåan i ruter. Så spelade han en klöver och slog en lyckad mask med knekten. Så kom ruterkung. Professorn kröp och såg obesvärad ut, men Kalle hade goda skäl att minnas budgivningen och sakade därför en av bordets hjärter. När ruterdam kom, satte Professorn i sitt ess och bordet stal. Kalle gick tillbaka till egen hand på klöverkung och hämtade sina ruterstick, varefter slutläget blev detta:

		--- 8 --- A 4
	--- --- 5 4 3 ---		--- A --- Q T
		--- 9 9 5

Hade Valle Valross sakat sina hjärter uppifrån, hade Kalles uppgift blivit svårare. Det är inte så gott att hålla reda på om tian finns kvar, och Kalle hade kanske inte vetat att hans nia var stor. För att göra det ännu lättare, sakade Valle klöver på Kalles sista ruter och saken var klar. Kalle räknade sticken han hade framför sig. För att vara riktigt säker räknade han dem på nytt och kom återigen till tretton. Med en lättnadens suck sade han till servitören: - Jag tror jag ska ha en ”Sherry Brandy” till, men en liten, liten en den här gången. - En högst märklig situation, konstaterade Ugglan Oskar. Med Syd som spelförare på renons i trumf betar inget utspel lillslam och bara ett så onaturligt utspel som klöver eller en låg ruter från esset betar storslam. Om Nord är spelförare, kan han inte klara hem mer än 1, och han måste spela omsorgsfullt för att inte gå bet. - Öst tar de fyra första sticken i hjärter, fortsatte Oskar. Partnern kommer åt att saka sina båda klöver. Väst stjäl en klöver och fortsätter med låg ruter. Om spelföraren inte ser upp, förlorar han ännu två stick, eftersom Öst och Väst får varsin stöld. Även om spelföraren stjäl rutervändan och trumfar ut, måste han ändå tappa ännu ett stick i antingen klöver eller ruter. - Den här sortens kontrakt kan man inte komma i, om man inte ställer sig upp och ner med klackarna i taket, konstaterade Pelle Pingvin. När Kalle körde hem i den tidiga morgontimman, övertygade han sig om att ingen annan kunde höra vad han sade och frågade mig i förtroende: - Jag begriper inte varför Valle sakade bort sitt klöverhåll. Var det i rena sinnesförvirringen? - Han var skvisad i hjärter och klöver, förklarade jag, precis på samma sätt som Professorn skvisades i de röda färgerna den där gången du spelade 4 dubblade spader och motståndarna hade storslam. Efter en stunds funderande, frågade Kalle: - Vad hette den där fransmannen, som talade i prosa i hela sitt liv och inte visste om det? - Du måste syfta på Monsieur Jourdain i Molières ”Le Bourgeois Gentilhomme”. - Ja, så var det, sade Kalle och nickade igenkännande. Tror du att jag har suttit och skvisat folk i hela mitt liv utan att veta om det?

Läs fler artiklar