Tillbaka

Nu var det uppenbart att korten gick vår väg, så när det var dags för final på Bridgens Hus i Sundsvall den 10-13 maj, kunde den egentligen bara sluta på ett sätt. Har man övervunnit så många hinder på vägen som vi gjort, vem skulle då kunna stoppa oss? Artikeln skulle alltså kunna sluta här, men eftersom redaktören bett mig skriva om finalen skall ni få ett par givar även från den. Vi börjar med en svårbjuden slam från den allra första ronden. Läroböckerna säger att man bör ha 33 hp för att bjuda 6 sang med två balanserade händer. Det är en bra rekommendation, så att 6 sang denna gång är ett ypperligt kontrakt med 5-3-3-2 till 4-3-3-3 och bara 30 hp är onekligen ovanligt. Så här såg det ut:

	Syd giv, Nord-Syd i zonen
				J 5 4
				J 6 5
				K 7 6 4 2
				5 2
		T 8 6				A 9 2
		A K				Q 8 7
		A J 5				Q T 8 3
		Q J 9 8 7				A K 6
				K Q 7 3
				T 9 4 3 2
				9
				T 4 3

Med värsta utspel (spader) hänger 6 sang på en mask, i annat fall är det upplagt. Klart att man vill vara i den slammen, men hur tar man sig dit och vet att den är bra? Det är rutertio som gör slammen värd att bjudas samt det faktum att alla honnörer arbetar för fullt. Sådana faktorer kan vår vanliga honnörspoängsberäkning förstås inte ta hänsyn till, tyvärr. Morath gick upp i ledningen efter den första matchen, men redan efter nästa rond var vi förbi - för gott, skulle det visa sig. I den ronden hade min gode vän Max Ödlund (tillsammans med hustru Bim inhoppad reserv i lag Rundgren) en spännande duell som Max gick segrande ur. Återigen var det försvaret som triumferade.

	Väst giv, ingen i zonen								7 3 2
									T 8 2
	Syd	Väst	Nord	Öst					T 9
	Bim Ö	Wirgren	Max Ö	Bennet					K J T 6 2
		1	pass	3*			K T 9 6 5 4				A Q 8
	3	pass	4	4			3				A K 6 5
	pass	pass	pass				J 4 3				A 8 6
							5 4 3				Q 8 7
									J
									Q J 9 7 4
	Utspel: ruternio								K Q 7 5 2
									A 9

Min hand är egentligen för dålig för en svag tvåöppning, men det hade gått ganska bra i matchen så långt, och jag hyllar idén att smida medan järnet är varmt. Johans svarsbud visade trumfstöd, svagt eller starkt, och hans plan var förstås att följa upp med 3 sang (den enda utgång som står). När Bim visade en tvåfärgshand och Max prövade med 4 skulle Johan kanske ha dubblat. Då hamnar de i 4, som ger oss lätta 300. I 4 verkade det finnas fyra ofrånkomliga förlorare, men efter ruternio i utspel (andra eller fjärde uppifrån) såg jag en chans. Jag tog för esset (för att inte åka på en klöverstöld), tog ut hjärteress, sakade en ruter på hjärterkung och stal en hjärter. När jag spelade trumf till esset och knekten ramlade stal jag bordets sista hjärter med nian och slog ifrån mig med ruterknekt. Om Max varit sömnig och högmarkerat klövern när jag stal, eller sakat en klöver nu, hade Bim varit inne i det här läget:

				7 3
				---
				---
				K J T 6
		K T 6				Q 8
		---				---
		---				8
		5 4 3				Q 8 7
				---
				Q
				K 7 5
				A 9

Hennes enda säkra vända är ruterkung, men den stjäl jag högt och duckar en klöver. Max kan ta in sig på tian för att vända med trumf, men i nästa stick fastnar Bim på klöveress (sakar hon det på trumfvändan är det bara att spela klöver mot damen), så att klöverförloraren försvinner på den framtvingade dubbelrenonsvändan. Så var det tänkt, men Max satte en käpp i hjulet för den planen genom att saka rutertio när jag stal den sista hjärtern. I och med det, kunde han stjäla ruterknekt och fortsätta med klöverknekt. När den stod, spelade han in frun på klöveress. Därmed hade jag inte fått chans att stjäla bort bordets sista ruter, så ruterkung beseglade mitt öde. En straff. I matchen efter förekom en giv där vi gjorde något bra på båda borden.

	Öst giv, Öst-Väst i zonen
				A K Q 7
				4
				4 2
				A K Q T 8 2
		9 5				6 3
		Q 8 5 3				A K J 7 6
		K J T 9 6				A Q 7 5
		7 4				5 3
				J T 8 4 2
				T 9 2
				8 3
				J 9 6

I det öppna rummet var inledningen 1 - pass - 4. Mats på Nords plats klev då in med 4! Efter två ronder hjärter ut kunde han stjäla, trumfa ut och saka bordets ruter på höga klöver; +480. På parallellbordet hoppade jag som Väst till 3. Det finns en del ”ljushuvuden” som tycker att det skall vara ett rent spärrbud, t.ex. med dam fjärde i hjärter och inget mer, i tron att de gör det svårt för motståndarna, men de har inte förstått någonting. Efter ett svagt spärrbud kan nämligen två dåliga saker hända: a) motståndarna bjuder över, och det var rätt, eller b) partnern höjer till utgång, och det var fel. Det är mycket bättre att låta dubbelhöjningen vara ett ”konstruktivt spärrbud” med litet offensiv och litet defensiv - ungefär som den hand jag hade. Då kan det nämligen vara fel när motståndarna bjuder över, alternativt rätt om partnern höjer. Budgivningen fortsatte sedan:

	Syd	Väst	Nord	Öst
				1
	pass	3	D	4
	pass	4	5	D
	pass	pass	pass

Johan spelade ut hjärteress och jag bekände med trean. Vårt normala kort från fyra är det näst lägsta, så trean var en signal för ruter. Johan noterade det, förstås, och fortsatte med ruteress, ruter, vilket gav oss 11 IMP i pluskolumnen.

Fortsätt till nästa sida

Läs fler artiklar

Anders Wirgren