| Göran och tre andra grabbar lånade en bok på biblioteket under sommarlovet mellan sjätte och sjunde klass. Det var en nybörjarbok i bridge, skriven av Ely Culbertson. Efter cirka 50 sidors läsning kunde spelet starta. Budsystem var inte att tänka på. En månad senare spelade Göran och Per Kollberg Super Precision med samtliga frågebud. Med blandade resultat förstås.
Göran slet och rev i de rutinerade på klubben hemma i Umeå, och fick en mycket bra skolning i bridge, samt en minst lika bra i vett och etikett vid bridgebordet.
Vid 22 flyttade Göran till Stockholm. Han var redan stadig medlem i juniorlandslaget och hade turen att hamna i lag ”Båt” där han tog sin första seger i Allsvenskan.
Trots fasta partners så har Göran alltid trott på att spela med många och olika partners. Det finns inte många svenska elitspelare som inte spelat givar med Göran.
Göran har spelat i, förutom ”Båt”, ”Morot”, Anderstorp och Stall Dieden. En av hans viktigaste käpphästar är att alla spelarna spelar för laget. Alla går in och gör sitt jobb. Ett bridgelag är ett gäng yrkesmän och eftersom alla i laget vill vinna så behövs inga hårda ord lagkamrater emellan. Däremot bör alla kunna dela med sig av sina misstag och diskutera dessa utan problem.
Göran har haft många framgångar men föredrar att se fram emot nya tävlingar. Han anser att det finns mer att lära av nederlag och att en seger inte får leda till allt för mycket karamellsugande med hål i tänderna som resultat.
Görans nuvarande partnerskap med Ulf Nilsson innehåller en hel del intressanta vinklingar på bridge. Förutom ett budsystem med en hel del aviga filosofier (för vanliga bridgespelare) så försöker de hålla en helt professionell inställning till spelet. Arbete och en öppen dialog hela tiden (varje dag) med en gemensam målsättning ska ge resultat. Sedan att de egentligen är väldigt olika spelar ingen roll eftersom man ser till att kompromissa och använda sina fördelar så gott det går.
|
