Mårten Gustawsson

Mårten Gustawsson

Mårten Gustawsson sitter med Serietävlingens jury och medverkar då och då i Bridgetidningen med artiklar - huvudsakligen tävlingsrapporter.

Personalia

Född Född 1960.

Arbete Civilingenjör. Jag jobbar på en mindre byggkonsultfirma där jag håller på med CAD. Förutom att spela bridge själv har jag jobbat mycket med bridgeklubben S:t Erik samt varit ledare för det yngre juniorlandslaget och med dom bla vunnit NM-guld både -95 och -97.

Bridge Jag började spela bridge i början av gymnasiet. Jag hade två morbröder som spelade och det verkade kul så jag och en kompis, vi hade redan spelat mycket whist, läste igenom Eric Jannerstens ”Bridge från grunden” och gick ner och spelade på Atlas Copcos bridgeklubb i Nacka utanför Stockholm. Den första kvällen kom vi naturligtvis klart sist. Vi visste inte ens hur man markerade vunnet och förlorat stick. Sedan spelade vi där varje onsdagskväll under några år.

Bästa bridgeböcker Den bridgebok jag har haft störst upplevelse av var ”Skicklig i bridge” av Robert Darvas när jag började spela bridge. Det var innan jag kunde säga att jag helt förstod boken men Darvas ledde en verkligen igenom givarna och fick bridge att framstå som logiskt och lätt men ändå fantastiskt. Vad mycket man kunde lista ut! Nuförtiden tycker jag bäst att läsa om bridge där det mänskliga kommer fram som i tex Bob Hammans eller Zias memoarer eller i Victor Mollos berättelser om Kalle Kanin.

Mästarpoäng Enstjärning stormästare. C:a 1.100 mp

Svenska meriter Min största framgång är ju annars SM-par vinsterna tre år i rad tillsammans med Sven-Åke Bjerregård.

Tips till unga spelare Mitt råd för att bli bättre i bridge är att umgås med kamrater som tål att diskutera bud- och spellägen förutsättningslöst. Dvs att med dem prata om intressanta lägen och inte bara avreagera sig på partnerns misslyckade avgöranden eller skryta över ens egna jättelyckade. Jo, jag vet att det är svårt att prata om sina egna ”oturliga” gissningar. Och det är ännu bättre om diskussionskamraten har en budfilosofi som avviker från din egen, tex favoritiserar konstruktiva spärrar när du själv bara har skräp, så att dina avgöranden blir ifrågasatta och du måste kunna motivera dem.

Annars tror jag att helt avgörande för hur bra man spelar bridge är ens mentala inställning. Dvs det är långt viktigare att man direkt förmår glömma dåliga resultat och koncentrerar sig på den nu aktuella given, än att vara speltekniskt duktig, komma ihåg sannolikheter eller kunna ett oerhört komplicerat system som ett rinnande vatten.

Mina
favorit-
system Jag har nog inget riktigt favoritsystem. Jag har spelat alla möjliga olika sorter, däremot spelar jag gärna ett system som utan att vara alltför komplicerat är noggrant definierat, så att jag och partnern vet vad vi håller på med. På senare år har det mest blivit Svensk klöver, det internationella marknadsföringsnamnet på dubbeltydig klöver enligt Svan.

Mitt
roligaste
minne Min roligaste framgång är VM-bronset i Albuquerque i USA 1994. Janne Lagerman lät sin smekmånad med Sanna gå före VM-spel. Så vi andra i laget; Daniel Auby, Tomas Brenning och jag var tvungna att ersätta honom så gott det nu gick med Tommy Gullberg. Tänk att få ringa och väcka Janne kl 4 svensk tid morgon efter morgon och jubla: -Vi har gått vidare!

Kontakta mig martenw@bahnhof.se

	Född	Född 1960.
	Arbete	Civilingenjör. Jag jobbar på en mindre byggkonsultfirma där jag håller på med CAD. Förutom att spela bridge själv har jag jobbat mycket med bridgeklubben S:t Erik samt varit ledare för det yngre juniorlandslaget och med dom bla vunnit NM-guld både -95 och -97.
	Bridge	Jag började spela bridge i början av gymnasiet. Jag hade två morbröder som spelade och det verkade kul så jag och en kompis, vi hade redan spelat mycket whist, läste igenom Eric Jannerstens ”Bridge från grunden” och gick ner och spelade på Atlas Copcos bridgeklubb i Nacka utanför Stockholm. Den första kvällen kom vi naturligtvis klart sist. Vi visste inte ens hur man markerade vunnet och förlorat stick. Sedan spelade vi där varje onsdagskväll under några år.
	Bästa bridgeböcker	Den bridgebok jag har haft störst upplevelse av var ”Skicklig i bridge” av Robert Darvas när jag började spela bridge. Det var innan jag kunde säga att jag helt förstod boken men Darvas ledde en verkligen igenom givarna och fick bridge att framstå som logiskt och lätt men ändå fantastiskt. Vad mycket man kunde lista ut! Nuförtiden tycker jag bäst att läsa om bridge där det mänskliga kommer fram som i tex Bob Hammans eller Zias memoarer eller i Victor Mollos berättelser om Kalle Kanin.
	Mästarpoäng	Enstjärning stormästare. C:a 1.100 mp
	Svenska meriter	Min största framgång är ju annars SM-par vinsterna tre år i rad tillsammans med Sven-Åke Bjerregård.
	Tips till unga spelare	Mitt råd för att bli bättre i bridge är att umgås med kamrater som tål att diskutera bud- och spellägen förutsättningslöst. Dvs att med dem prata om intressanta lägen och inte bara avreagera sig på partnerns misslyckade avgöranden eller skryta över ens egna jättelyckade. Jo, jag vet att det är svårt att prata om sina egna ”oturliga” gissningar. Och det är ännu bättre om diskussionskamraten har en budfilosofi som avviker från din egen, tex favoritiserar konstruktiva spärrar när du själv bara har skräp, så att dina avgöranden blir ifrågasatta och du måste kunna motivera dem. Annars tror jag att helt avgörande för hur bra man spelar bridge är ens mentala inställning. Dvs det är långt viktigare att man direkt förmår glömma dåliga resultat och koncentrerar sig på den nu aktuella given, än att vara speltekniskt duktig, komma ihåg sannolikheter eller kunna ett oerhört komplicerat system som ett rinnande vatten.
	Mina favorit- system	Jag har nog inget riktigt favoritsystem. Jag har spelat alla möjliga olika sorter, däremot spelar jag gärna ett system som utan att vara alltför komplicerat är noggrant definierat, så att jag och partnern vet vad vi håller på med. På senare år har det mest blivit Svensk klöver, det internationella marknadsföringsnamnet på dubbeltydig klöver enligt Svan.
	Mitt roligaste minne	Min roligaste framgång är VM-bronset i Albuquerque i USA 1994. Janne Lagerman lät sin smekmånad med Sanna gå före VM-spel. Så vi andra i laget; Daniel Auby, Tomas Brenning och jag var tvungna att ersätta honom så gott det nu gick med Tommy Gullberg. Tänk att få ringa och väcka Janne kl 4 svensk tid morgon efter morgon och jubla: -Vi har gått vidare!

	Kontakta mig	martenw@bahnhof.se